Den djävulska..

Nu har den slagit till!
Den djävulska!
Blåsten!
Jag hatar den! Inget känns "räligare" än minusgradigäckligtfuktigHelsingborgssaltstänktsnålblåst. Fy fan, säger jag bara.
Det fullständigt skär genom ben o märg.
Norrlänningar, må ha snö o kyla i massor, men detta tar lidandepriset.... Siddharta nådde förmodligen inte samma smärta ens då han späkte sig som värst...
Urrrr...
Hur fasen ska man skydda sig? Visst, det lär ju inte finnas dåligt väder, bara kassa kläder, men den som myntade uttrycket har inte varit här, kan jag säga. Lager på lager, knäpp ordentligt, halsduk fjorton varv motsols, fäll kvickt upp paraplyt som vindskydd innan det är för stort luftmotstånd och vänd dig sedan för guds skull inte om.
Det är kittet liksom, men nog fasen letar blåsten sig in i någon liten glipa, typ ett för stort knapphål.
Viktigast för överlevnaden är dock att snabbt kunna inta den för oss Helsingborgare välbekanta ställningen. Kraftigt framåtlutad utan att att tippa över på näsan. DET är en konst. Man behöver väl utvecklad balans. Hade John Cleese känt till Helsingborgsmanéret, hade han haft ännu ett uppslag för "How to walk silly"!
Niño, ska vara glad att han har en sådan fantastiskt päls att hålla värmen i. Men det är svårt att kommunicera med honom när det dånar som värst.
Hans öron far och pratar jag inte i medvind hörs ju inte kommandona!
Ha ha...
Här gäller verkligen KONTAKT och det är ju just det vi jobbar på jag o vovven för handsignalerna fungerar oavsett väder, ja kanske inte i väldigt tät dimma eller snöstorm men annars.

Gott Nytt År!

Nytt År
Det är något alldeles speciellt med nyårsaftnar tycker jag.
Festligt silvrigt gnistrande stjärnklart fantastiskt förförande förtrollande!
Raketer i trängsel vid tolvslaget, jag blir rörd och förstummad varje gång.
Det är magi...
om än livsfarligt här i stan, där allt verkligen hopar sig.
Röken ligger tät likt dimma vid ett slagfält, de flesta är mer än halvfulla så en förlupen raket runt benen och finstrumporna tillhör.
Ack ja,
detta nyår blir firat i all enkelhet med familjen, sambon jobbar nämligen, ska upp tidigt i morgonbitti och precis så är det att jobba i vården...(han är mentalskötare by the way.)
Det är bara att jobba på, se glad ut och vara TACKSAM! Jul, nyår,  påsk, midsommar, helg, kväll eller vardag det spelar ingen roll.
Tänk, så många julaftnar vi båda spenderat på "himmet" tillsammans med de demenssjuka...
Jag och sambon jobbade samma pass i nästan femton år.
Dé ni! é KÄRLEK PÅ LASARETT...
(-;
Med familjen firade vi alltid "en annan dag" lille julafton, juldagen eller annandagen beroende på hur vi hade det med våra kvällspass...
Men, men
det gick det också.
När jag var  liten,
var nyår den bästa dagen på året.
Det åts kräftor (av någon outgrundlig anledning?) det blåstes i tutor och sjöngs, alla hade spetsiga blanka nyårshattar och morfar o pappa hade varsin fez. ha ha de såg verkligen coola ut!
Serpentiner, var jättekul att blåsa ut och det blåstes jädrar i det.
Jag och syrran kröp sedan omkring under bordet (tänk vad mycket man krupit under bord som liten förresten, en egen sfär fanns det där) och samlade upp alla röda, gröna,gula,blå ringlande pappers-serpentiner vi kom över. Så smög vi ut i hallen och proppade ner dem i morfars enormt stooora svarta lackskor som stod i hallen vid mammas brudkista.
Mormor,
hade alltid med nyårspresenter till mig och syrran. Det var hemsydda,stickade eller virkade dockkläder som hon hade gjort under året. Jättefina, (jag har dem kvar i källaren än idag).
Det var alltid lika spännande och jag var LYCKLIG!
Vid tolvslaget,
fick jag gå med pappa ut på skolgården för att smälla raketer som han ställde i en urdrucken fruktsoda, lillsyrran fick stanna inne och jag var allt lite rädd i mörkret...
De vuxna såg Grevinnan o betjänten och jag var så liten att jag aldrig förstod det roliga... Skålar i champagne och när det var dags för gästerna att gå, hördes från hallen:
-Nämen! Va???Huuuuuuuuuuuuuuur kan detta vara???  jag tror mina fötter har väääxt för de går inte i skorna hur jag än försöker... Tiitta här allesamman, det gååår inte!!!Ha hahahahhaaaaaaaaaaaaaaa
jag o syrran skrattade så vi rullade på golvet och så sprang vi ut i hallen och plockade ur alla serpentiner ur morfars stora skor.
-Jahaaaaaaaaaaaaaaaaaa, sa morfar varje nyår med oförställd förvåning.
Så kramades vi godnatt.
Gott nytt År på er i himmelen mormor o morfar.

Kaffe på en stubbe...

Var i skogen ett par timmar igår.


La spår till pumin och det var uppskattat minsann, Niño for som ett jehu fram till (köttbulle)slutmålet, och jag efter i andra ändan av kopplet.
Måste köpa lina och spårsele till honom, kopplet känns för kort.
Många hackspettar i skogen by the way
skulle haft långa objektivet med mig...



Skönt med lugn o ro
Kaffe på en stubbe,
kamera med självutlösare
haha
man får roa sig bäst man kan när alla andra jobbar!
Livet är härligt.
Men,
idag känner jag mig seg, trött o besviken...
damen som skulle köpa vår lägenhet hoppade av i sista stund...
kontraktet skulle skrivas idag...
Skit också, varför får man inte vara riktigt glad?
Llivet är en prövning och det ordnar sig säkert till slut, finns såklart större bekymmer i världen, men jag kan inte komma på några just nu?
Tror jag ska gå bort till huset och måla lite luckor i det jätte-fula köket så jag blir glad igen
Tralla llaaa
Japp,
det ska jag.

Juldagen

Ännu en julafton har passerat...
åren går...
Märkligt,
det där med tid alltså...
tänker man för djupt och mycket på det blir man förmodligen (än mer) galen.
I Lönsboda,
firades julen traditionellt.
Sill ägg kavring pilsner snaps julmust,
mer sill pilsner snaps,
än mer sill pilsner snaps,
jansson pilsner snaps,
lite janssons till för den e så gó pilsner snaps,
skinka brunkål grönkål pilsner snaps,
mer skinka brunkål grönkål pilsner snaps,
köttbullar prinskorv pilsner snaps,
en extra köttbulle pilsner snaps,
Jultomte från göingeskogen!!!
Mandelmussla med lingon och blåbär från egna skogen naturligtvis,
pilsner snaps...
Neej!
DET passar ju inte.
Gott och trevligt hursomhelst.
God Jul!
(0:>*

Syrran & Jag

Lille julafton

Så där, nu står julen för dörren...
Har slagit in de sista klapparna, stekt köttbullar, griljerat o provsmakat skinkan.
Ätit tillsammans med ungdomarna här hemma.
Myyysigt.
Var och handlade i morse och då hittade jag minsann tre söta alldeles förtjusande små porslinstomtar för halva priset!
Perfekt ju.
Sambon däremot, är av annan åsikt och när han upptäckte de tre luvorna i kundvagnen bland mjölk smör och bröd sa han:
-Va fan!? Inte mer sån skit väl?
Ha haha
Nu sitter de på bordet kring nötskålen och han har erkänt att de är fina och att vi verkligen behöver dem.
För mycket glögg, förmodar jag.

Jag har förkärlek till julgransförsäljare.
De är särskilda,
i alla år har vi köpt gran vid konserthuset i Helsingborg och det är ju en rit som heter duga.
Man traskar in bland alla granar och då kommer en snorig halvskäggig man med Helly Hansen fleecetröja full av barr, mössa med uppfällda öron och frågar:
- Kan jag hjälpa er?
- Ja, har ni granar?
-Vad vill ni ha för en?
-Ingen en utan en grön gran, som är tre meter tack.
Så mäter vi genom att sambon sträcker upp ena armen allt vad han kan samtidigt som jag backar en bit och då vet jag exakt om den är lagom hög. Dvs 2,70 m.
-Ska jag "spissa" till den?
-Gärna, säger vi i kör! och då går man bort till huggkubben och gubben yxar till granfoten så att den passar i julgransfoten.
-Ska vi näta? frågar han till sist och då tänker jag på HIF!
Jovisst ska det nätas! In med granen i hålet och ut i andra änden.
Klart.
Så tar han betalt och fiskar upp samma gamla svarta slitna skinnbörs ur bakfickan som han brukar. Många fack och femhundralapparna fullkomligt väller ur den...samtidigt drar han ett rejält tag med utsidan av handen över sin snoriga röda kalla snok. Urrr ... Här gäller det att ha jämna pengar!

Idag, köpte jag en Bingo och en Trisslott! En ingivelse, kan inte förklara varför... Jag gör aldrig det ju.
Tänkte, idag har vi tur!!!
Bingolotto, har jag spelat två gånger, när barnen var små.
Satt och försökte förstå varför alla nummer var så olika dem på min lott och har först nu fattat att jag tittade på siffrorna som är scanning kod.
Begriper ni hur trööög jag är?
De riktiga nummerna skulle skrapas fram högst upp på lappen. Så krångligt...
Ha haha
nu,
vet jag inte om jag vunnit något... typ motorcykel eller Volvo för  jag har missat hälften minst.
Äh.. jag fattar inte detta riktigt.
Men,
75 kr blev det på Triss lotten i alla fall, tänk så kul vi ska ha för de pengarna!
Tjoho.
Vi har sett två kanonbra fotbolls matcher idag
Inter-Milan 2-1 och nu håller Barcelona Real Madrid på... Dé e grejer det.
Jag struntar i Bingolotto, det var för svårt för mig.

Husägare!

Nu har vi fått nycklar till vårt hus!!! (o:
Sköldpaddan (Alessandro del Piero) har somnat  i ett hörn på övervåningen och lär inte vakna förrän i mars när ljuset återvänder, för att då först upptäcka att vi flyttat (om sköldisar nu över huvudtaget reflekterar?)
Niño springer runt o luktar i alla hörn. Han har också prov racat i trädgården och det gillade han!
Såg så kul ut när jag släppte ut honom han blev liksom förstummad och tittade på mig o undrade:
-Får jag springa här?
-Allt vad jag orkar?
och när jag sa:
 - Visst! Hopp o lek!
Ja, då jäklar! Wrooooooom runt ,runt, runt äppelträden fram o tillbaka haha
Äldste sonen,
flyttade direkt in i pannrummet  o dekorerade med lite ljusslingor, sådana som han älskar (blingbling) och är så glad så glad att han ler upp till öronen.
Yngste sonen,
är ju mer fisförnäm och har synpunkter på spackelmärken i väggen, att lysrörslampan är oändligt ful och måste ner direkt!!! INNAN han behagar flytta in, minsann.
Igår,
kom grannarna med varm vin-glögg på termos, nybakade lussekatter och pepparkakor på ett fat. Efter husesyn, satt vi sedan i vardagsrummet bland flyttkartonger och mös allt vad vi kunde med endast levande ljus i vintermörkret...
Sådant är särskilt, och underbart.
Trevliga, goa grannar är guld värt!
Och!!!
IDAG,
hoppas vi sälja vår lägenheten till en dam. Ska komma slutgiltigt besked snart.
Måtte det gå vägen.
Igår,
skruvade vi bort förra ägarnas mässingsdörrskylt med en osthyvel! Det var det bästa som hände den dagen.
Gubben, som bodde i huset är en nämligen en opålitlig, elak o beräknande man. En skum typ helt enkelt...
Skylten är väck och det var liksom en ritual att utföra, ett avstamp! Skönt.
Hängde istället upp vår juldörrkrans och den glittrade grannt i mörkret. Då var man nöjd!
Imorse,kom jag förbi huset i dagsljus och insåg att kransen är förfärligt anskrämlig, förmycket, typ... "gräll" är nog rätta ordet.
Men!
den ska hänga där,
detta året.

Preempåse, går det an?

Alltså,
idag är det tredje advent, men här känns det inte som om den verkliga julstämningen vill infinna sig.
Ingen gran hemma som vi alltid haft...
Kan det bero på att vi ska flytta???
Vi har bott på samma kära gata i snart tjugo år, men nu är det dags,,,



Jag har en förmodad medelålderskris,
eller som Gunilla en god vän säger:
Du har H i Adhd (Hyperakivitet) och det är nog så sant.
(vi är glada för att ställa 25-öres diagnoser på alla som passerar, så se upp)
Spanade in ett alldeles utmärkt, kärt gathus för ett par månader sedan, perfekt läge i Hbg, nära skogen och stranden som ju lätt ringar in intressena.
Men dyrt! Jäkla Marknadsvärde...
Ack o ve!
Sambon,
gick till banken med en Preempåse (innehållande viktiga dokument-o-handlingar) i näven, (går det an?) ha ha och undrade om det gick bra att låna ett par miljoner?
Det gjorde det... påsen till trots.
Senare samma dag, blev vi inlåsta i stadens fina underjordiska garage därför han hade glömt sin plånbok med bensinkortet som vi behövde för att komma ut.
Plånboken låg på bankmannens skrivbord!
Nervöst beteende? Javisst!
Gathuset hursomhelst, är byggt 1905 av en murarmästare minsann.
Ligger i sutteräng..
C:a 100m2.
Mycket att göra!
Kök...trädgård... osv osv och vi som har tummarna mitt i nävarna båda två! Verkligen.



Vad har vi gjort???Ångesten,
ligger numera som ett vått täcke över ansiktet var morgon, och man undrar hur allt ska gå?
Lägenheten vi bor i är till försäljning, men det går trögt... finns för många till salu.
Ja, vad ska man säga? Vi har alltid så fruktansvärt dålig tajming på allt... en viss tröghet alltså.
Inte bara jag på hundkurserna.
Visningar av lägenheten är numera vardag, känslan av att inte kunna "leva som man brukar "  är påtaglig. Hela tiden ska allt vara ordentligt, liksom, stylat.
Inga personliga saker framme och hur lätt är det med tre karlar i huset?
Riktigt jobbigt är det. Jag skurar dasset för jämnan, fäller ner ringen tretton gånger om dagen, för det ska verka bättre än det är...
Vet aldrig när det kommer någon.
Sambon och jag, sover på sofforna numera, vi är trångbodda!
Har inte haft sovrum på sexton år! utan sovit på madrass på golvet och nu har den åkt ut för den "passade inte in" när lägenheten ska presenteras för presumtiva köpare...
(kära madrass vad jag saknar dig...)
Två tonåringar inklusive flickvänner och grabbhalvor i tvåmetersklassen med skäggstubb till kompisar, i trängsel.
Kan lova att sociala kontrollen i vår familj är 100 procent! Inget har undgått denna moders ögon o öron! På gott och på ont! Ha ha...
Men,
på tisdag har vi tre(!) sovrum, all of a sudden, så då kan vi kan variera oss som vi vill...
-C'est la vie!
och det som inte dödar-härdar.
dessutom,
ska sambon få ett snickarbälte i skinnimmitation i julklapp!